Låt inte oförlåtelsens mur förstöra din relation
Jag har precis begravt min farbror. Det är en familj som har haft mycket att kämpa med i sina dagar. Min farbror hade två bröder. Den ena dog vid ung ålder i en olycka.
Den andre sonen har haft en dålig relation med min farbror, sin pappa. De har haft en skadad relation i 26 år. Det har tagit sig uttryck i att de inte har träffats och inte ens kunnat prata med varandra i telefonen.
Vems fel är det? Ja de har förstås båda del i denna frostiga relation. Varför då? Jo för ingen har varit villig att släppa på sin egen stolthet och sina egna ståndpunkter. Ingen har kunnat säga FÖRLÅT.
Detta lilla korta ord som kan vara så svårt att uttala. Detta ord som får vårt eget ego att få sig en knäck. För visst kan det vara så att vi har blivit sårade och vi har på det sättet ”rätten på vår sida”. Men istället för att säga förlåt så låter vi oförlåtelsens mur växa i vår relation. Efter ett tag är muren så hög och så grundad att det kan se omöjligt ut att bryta ner den.
Jag pratade med min kusin på begravningen. Alltså min farbrors son som faktiskt kom på sin pappas begravning. Jag och min kusin träffades kanske för 40 år sedan och efter det har vi inte setts förens nu på begravningen. Vi pratade lite om det som har varit utan att hinna gå in på djupet av allt förstås. Men jag sa till honom: Är det inte dags att släppa på allt och förlåta?
Då kom det tårar i ögonen på en till synes hård och sårad man. Jag sa: låt oss strunta i Corona, får jag ge dig en kram. Och tänk vad en kram kan göra gott. Där stod vi och grät i varandras famn.
Så jag vill säga till dig – låt inte oförlåtelse stå i vägen i dina relationer. Det är ett gift som dödar dig inifrån.
Vi har blivit förlåtna – låt oss också förlåta våra medmänniskor!